15 Januari 2010.

helgen har förmesta dels spenderas med emma och en väldigt massa försenade tåg, och frusna kinder & fötter.
Och jag har en sådan otrolig lust och fota men det är svinkallt ute och jag förfryser fingrarna bara av att
tänka tanken, usch, nu vill jag ha vår tack, ingen mer snö!
Och inte kan jag glädja mig av att alla har lov om en vecka medans jag får sitta i skolan, fast å andra sidan får jag ha lov när alla andra går i skolan, och det lovet spenderas i Norge.
nej nu måste jag sova, trots att morgondagens skoldag är allt annat än ansträngande, och efter det så blir det stall och rida havremoppe.
godnatt!

Jag vet inte varför men jag finner en ro i att fotografera, att få trycka in den lilla silver knappen högst upp på kameran och fånga ett ögonblick.

Att sluta med fotografering är inget som skulle komma upp i mina tankar, aldrig.

Jag mår bra av att få gå ut i naturen och fota allt ifrån blommor till bilar, det är min passion, det är så jag skapar min konst.

Tänk er bara hur mycket man kan berätta och beskriva med foton, tänk er att man kan fånga en känsla på en bild utan att beskriva med ord vilken sorts känsla det är, tänk att få visa världen det du känner eller vill beskriva med en bild.

Och varje liten sak jag ser ger min inspiration, det finns ingenting som jag inte skulle vilja fota, och det finns ingenting som jag inte skulle fota om två gånger.

Så trots att den där risiga rosbusken utanför min port ser likadan ute varje dag, trots att den står på samma plats varje dag så blir varje bild unik, det finns så många vinklar och testa, det finns så många filter och testa, det finns så många inställningar och testa så det ända som sätter gränser är fantasin och möjligtvis plånboken.

Och den lilla manualen som följde med för 3 år sen då jag blev ägare till min skatt (med andra ord kamera) har nästan intill legat och dammat i min fotolåda, jag kan inte alla inställningar och knappar för jag vill lära mig allting själv, jag vill utforska mina möjligheter själv.

Och det finns ingen som bestämmer om din bild är bra eller dålig, inte ens du själv, för betraktare till betraktare så ser dom olika på varje bild, Jag har själv varit med om att jag visat bilder som jag själv tycker är värdelösa och meningslösa, men betraktaren har tyckt att bilden är underbar, detta påminner mig om en fotografs kloka ord "en bild du inte ens skulle vilja sätta ditt namn på, kan vara otrolig för någon annan" det är därför det är så svårt att skicka in mina bilder till gymnasiumet, för jag vet ju inte hur dom kommer se på mina verk.

Så därför vill jag avsluta denna meningslösa men ändå meningsfulla text med att säga att varje kommentar och kritik jag får för mina bilder så blir jag inget annat än glad, och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag verkligen uppskattar det, ni ger mig motivation att prestera ännu mer.

Så tack igen, jag hoppas ni förstår hur glad jag är över era kommentarer!

ehm ja..uppdateringen ja, ska inte säga att jag ska bli bättre, för det kan jag inte lova hehe.

men iaf va ute och fota lite idag, resultat nedan.

imorn äre fredag och helgen kommer bli bäst.