21 december 2009

Det känns konstigt att du är borta nu, trots att jag visste att det skulle hända snart.
Tänk att det gått 10 snart 11 år sen jag fick dig, hur glad jag var då och stolt.
Det kommer kännas så tomt i rummet nu, men jag är glad att du slipper lida nu.
Och jag gjorde mitt bästa för att du skulle bli frisk men det räckte inte.
vila i frid, jag älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0